Häromnatten försov jag mig till mitt nattpass i lagården. (Efter några veckors nattvakande på kalvningar är det inte svårt att stänga av larmet i sömnen, tydligen.) Naturligtvis passade denna sötnosen på att födas när jag sov som bäst och hamnade då i en av kogrupperna och inte i en kalvningsbox som vi helst vill. Varpå hans riktiga komorsa inte fick en chans att ta hand om sin nyfödda utan blev undanskuffad av en annan ko som inte tyckte hon hade nog med kalvar trots att hon redan har ett tvillingpar att ta hand om… Och sedan när jag vaknat och fått upp kalv och rätt ko i en kalvningsbox ville hon inte veta av sin kalv. Det var bara för mig att skrubba den ren och torr med halm och frottéhandduk och ge den råmjölk. Råmjölken gjorde susen, kalven flög upp och kossan reagerade direkt och svämmade plötsligt över av ömma moderskänslor. Hon hade ju lite att ta igen tyckte hon väl. Så jag kunde andas ut och krypa ner i sängen igen!
